Nya kryss för fågelskådare

De här fåglarna kan jag garantera att ingen fågelskådare har sett tidigare. Tre nya kryss och många fler på väg!

De kommer att få en bambukäpp eller dylikt i rumpan för att sedan kunna planteras ut i rabatt eller i en kruka. De är tåliga för väder och vind och dessutom käkar de inte en massa frön!

Burkmani

Dessa burkar har "stulit" sina svansar från en häst som skulle klippas inför vintern och därför får burkarna heta Lilla Gubbenburkar.


De två burkarna här nedanför är de burkar som jag har lagt ut bilder på i deras förstadier och så här blev de alltså färdiga.

Den här burken har fått en liten fantasiblomma som knopp och jag kommer att göra även denna i den lite mörkare leran så småningom.

Plastmormor

Den 2 februari föddes lilla Nellie och jag fick äran att bli plastmormor. Mamma Mica och pappa Henke njuter av sin lilla nykomling och morfar Bosse och jag passade på att hälsa på när jag kom hem efter min operation. Visst är hon som en liten karamell?!

Jag ser, jag ser...

Jag hade hoppats på respons från någon eller några läsare innan jag opererade mina ögon, men det blev det inte. Nu har jag i alla fall tagit mod till mig och genomgått operationen och det ångrar jag verkligen inte!
När jag gick in i operationssalen så la jag av mig mina glasögon och satte mig "halvblind" i operationsstolen och efter 15-20 minuter reste jag mig upp och gick därifrån. Och såg så bra att jag glömde ta med mig mina glasögon! Jag ser till och med bättre nu än jag gjorde innan med mina glasögon!
Jag kan inte annat än rekommendera en sån här operation. Jag genomgick en LASIK-operation och är det någon som har frågor så hör av er.

Skönhetsoperation?

En del tycker att det är en slags skönhetsoperation att operera sin närsynthet... Jag tycker det är att minska ett handikapp! Jag har velat operera mina ögon sedan mitten av 80-talet när jag hörde talas om dessa operationer för första gången, men jag blev då avrådd av en kompis pappa som var ögonläkare. I dag känns det som om utvecklingen har kommit så långt att jag vill ta en ny chans! Den 5 februari styr jag därför kosan mot Malmö och Medoculars mottagning för undersökning och om de godkänner mig för operation så sker den 8.15 dagen efter! Åh, jag längtar!!! Och hoppas att de ska tycka att det passar mig! Om jag sedan blir en "skönhet" efter detta så blir det liksom grädden på moset...

Hittills har jag inte träffat någon det misslyckats för, men finns det någon därute som har erfarenheter att dela med sig av så blir jag jätteglad! Positiva som negativa...

Mer från verkstaden

Nu har burkarna jag började med efter tretton helgen torkat och jag har dekorerat dem och nu står den packade i ugnen inför skröjbränningen. I vanliga fall dekorerar jag efter skröjbränningen, men jag hoppas att slutresultatet blir detsamma. På vissa saker vill jag ha en transparent glasyr över dekoren och då "blöder" ju gärna dekorfärgen i glasyren vilket inte är så lyckat nästa gång jag använder den... Det blir spännande att se hur det blir!

Här är en stor kula (ca. 25 cm hög) som ska bli en golvlykta för lite större värmljus. Skyddar husdjuren från att bränna rumporna av sig!

Räven raskar...

Så var då julen obönhörligt över för denna gången . Tyvärr! Och ingen snö... Trist. Tycker jag, fast min man jublar. Nu får alla små tomtar och nissar flytta tillbaka från sina små vrår till sina lådor i klädkammaren. Det är mysigt så länge det varar!

I år blev det äntligen napp med en liten fru till min tygnisse! Helt plötsligt på en julmarknad satt hon bara där. Och inte var hon till salu utan bara med för att bidra till julstämningen, men som tur var så lyckades jag övertyga hantverkaren att det var ödet att min Nisse nu skulle få en fru! Och så blev det! Visst är de söta ihop?!

Mina söner har gjort de här två kompisarna. Jakob var 3 och Adam var 5 när de tovade de här två nissarna som visar magen. Det är väl julgröten...

I verkstaden

Eftersom jag tog mig lite ledigt från verkstaden över jul och nyår så har jag precis kommit igång igen med produktionen. Numera har jag min vän Tassa som ständigt stöd och sällskap. Vi börjar morgonen med en promenad när barnen kommit iväg till skolan. När vi kommer hem så blir det en välförtjänt (?) frukost. Sedan är det dags att bestämma vad som står på dagens schema så att vi kan sätta igång. Tassa har oftast ett stående schema och det är sömn och på mitt schema står det burkdrejning de närmaste dagarna. Här ser ni lite av arbetet med en burk...


Efter drejningen har de stått skyddade av plast för att inte torka för fort.

Så är det dags att beskicka (svarva av) nederdelen på en burk.

Jämna och fina även i botten...

Dags att skära upp locken. Burken får inte vara för fuktig och inte för torr, för då går det åt pipsvängen.

Första locket klart. Så långt allt väl.

Framöver ska burkarna dekoreras, skröjbrännas (en första bränning), glaseras och därefter glasyrbrännas.

Så... fortsättning följer...

Mitt salt på jorden

Visst är det skönt att som mamma ibland får åka och göra något där man är bara sig själv och inte någons mamma! Ändå har jag en tendens att även vid dessa tillfällen "ta med mig mina barn" på ett eller annat sätt. I julhelgen skulle jag testa att måla lite med oljefärger, vilket jag bara gjort några gånger när jag gick på Ölands folkhögskola och på Capellagårdens keramikutbildning. Vad det blev för motiv? Tja, små porträtt av mina barn...

Det visade sig att flera av färgerna hade hopplöst fasttorkade korkar, så jag bestämde mig för att enbart jobba med två färger och det fick bli red iron oxide och zinkvitt.

Tavlorna är inte helt färdiga ännu men jag ska snart plocka fram färgerna igen, för det var väldigt kul!

Och så har jag "feng shuiat" lite...

De sista månaderna på året har papper (och annat!) på min kontorsplats vuxit sig över huvudet på mig. Eftersom jag har min keramikverkstad i hemmet så har jag också en "administrativ" arbetsplats här hemma. Jag som har arbetat heltid som administratör borde ju kunna det här med att hålla ordning på mina papper!
Tyvärr är det ju så att jag de sista månaderna av 2006 intalat mig själv att jag använt tiden bättre om jag arbetat i verkstaden...
Men nu har det hänt!
Igen!
Med jämna mellanrum läser jag valda delar ur en bok som kan få vem som helst (?) att bli sugen på att röja och städa undan! Fungerar det på mig så borde det fungera på de allra flesta! Boken heter "Rensa i röran med Feng Shui" och är skriven av Karen Kingston.

Den här boken var jag väldigt skeptisk till från början när min syster rekommenderade mig att läsa den. Jag lånade den dock eftersom jag blev nyfiken och sedan dess är jag fast i feng shuins träsk!

Underbart!

Helt plötsligt fick jag ord på vissa känslor som kan uppkomma när man känner att något är fel med hur man har möblerat, men man inte kan sätta fingret på VAD det är som är fel.

Varför känns det till exempel obehagligt att sitta med ryggen mot en öppning eller dörr?
Man sitter ju alldeles oskyddad och har ingen koll på vem som kommer in.
Varför är det så jobbigt med de där smådetaljerna i ett hem som inte blir färdigställda? Någon enstaka list eller tröskel...
Varje gång du ser dem så retar du dig på dem och sakta dräneras du på ork och lust.

Det finns massor av exempel och är inte alls något hokus pokus som jag trodde innan jag läste boken.

Med tiden har jag läst ett antal böcker om Feng Shui och två av de som jag tyckt bäst om (utöver "Rensa i röran") är de du ser på bilder härunder.

De här böckerna känns verkligen anpassade till vår kultur medan många andra böcker lite för mycket speglar en tradition som känns väldigt främmande, åtminstone för mig. Hade jag läst någon annan än någon av de här tre böckerna som första Feng Shui-bok, så är det tveksamt om jag hade lagt så stor vikt vid Feng Shui.

Nu säger jag bara - gör som jag - läs, njut, "feng shuia" (läs städa) och trivs!

Gott nytt år!

Jaha, så har det hänt igen. Ett år har kommit och gått och jag har inte en aning om vart tiden tagit vägen. Visst är det lustigt att man gör så mycket under ett år och det känns som om tiden aldrig vill räcka till, men när man väl ska till att summera det man gjort under året så känns det som om man inte gjort någonting... Är det bara jag som känner det så?

Nyårsafton blev en lugn tillställning eftersom vi fick ställa in vår lilla fest på grund av att min man blev magsjuk. Tur i oturen så var han som sämst dagen innan så familjen kunde åtminstone ha lite mys. Lite spel, lite god mat (ja, inte till min man, då...), lite tv och en massa väntan! För Adam och Jakobs del var det ganska långa timmar fram till tolvslaget. De är 7 och 9 år gamla och började redan tidigt på dagen tjata om att "i natt får väl vi vara uppe så länge vi själva vill?". Till halv ett var mitt svar och det var de ju absolut inte nöjda med!
Vid 22-tiden började det bli riktigt segt för dem och då gav nästan den yngste mannen upp! Smällarna fick avfyras lite i förväg och när klockan slog tolv så hade de i princip smällt färdigt och det var två som var rätt nöjda med att äntligen få krypa i säng!

Spelrekommendation

För två år sedan fick mina söner ett spel av en av sina storasystrar som numera plockas fram i princip varje gång någon av de äldre syskonen kommer hem. Då är det fight! Det kan bli en hel del träningsvärk dagen efter...

Spelet heter Twister och jag kan inte annat än rekommendera det! Vi har hur kul som helst när det kommer fram ur skåpet! Det är både smidighets- och uthållighetsträning. Ingen går från spelplanen oberörd!

Fast en del ser onekligen inte ut att slita så hårt för sin plats...

I princip fungerar det så att man använder en speciell "klocka" vars visare kan stanna på ett antal kombinationer såsom "höger hand på röd cirkel", "vänster fot på grön cirkel" o.s.v. och då ska man alltså göra så, men man får inte ta stöd med någon annan del av kroppen. Kan verka nog så enkelt...

Härligt väder

Det är svårt att tro att det är vinter med de temperaturer som varit fram tills nu. Idag var det äntligen lite frost på backen! Och sol! Man får vara glad för det lilla, men jag vill ha snö innan våren kommer!
Man kan väl säga att min man och jag har lite delade åsikter i den här frågan och därför är det allt tur (för honom ;-) ) att vi inte kan påverka vädergudarna.

Idag kändes den dagliga (hund-)promenaden extra skön när solen visade sig och därför tog jag med mig kameran.
De flesta som kommer utifrån blir förvånade över att Öland inte bara är helt platt. För dem är Öland lika med alvarsmark. Men det finns annat! Vi har t. ex. en alldelses härlig skog i närheten med fantastiska småvägar och stigar!

Min pappa Roy och min hund Tassa är mina trogna följeslagare på de dagliga promenaderna. Eller kanske jag ska säga att pappa och jag är Tassas trogna följeslagare...

Den här utsikten går inte av för hackor! Från landborgskanten ser vi tvärs över till småland.

Mitt ute i skogen ligger familjen Perssons familjegrav. Familjen ägde och drev Rälla gård under förra (och förrförra?) seklet. Området runt omkring graven är numera minneslund.

Vid den här tiden på året visar sig faktiskt ganska många tomtar och nissar i den här skogen. Längs en stig räknade min son till 133 stycken, häromdagen. Denna sträckan kallar vi numera för Tomtestigen eftersom tomtarna längs denna stig blir fler och fler för varje år.

Ingen snö, alltså, men väl en massa tomtar och nissar!

Julen kom och gick...

Som vanligt känns det som om tiden går så mycket fortare när det är jul. Och aldrig någonsin hinner jag med de förberedelser jag tänkt jag ska hinna med! Men när väl julen är här är det lika härligt att hinna vara med familjen lite mer än vanligt. Trots de uteblivna förberedelserna...

Om jag inte har avslöjat vad jag tänkt göra så är det ju bara jag som saknar "det".

Jag har tagit semester från keramikverkstaden i några dagar, men på nyårsdagen tänker jag röja upp lite efter det arbete som fick lov att gå undan innan jul. Det var vätteproduktion och lyktor som skulle drejas och hjärtan och stjärnor som skulle kavlas...

Det blev långa dagar (och en del sena nätter) men roligt hade jag!

Och så hittade jag ju in på "Blogger" under julledigheten och nu kan jag inte motstå frestelsen att själv börja "blogga".

Som om jag inte har att göra ändå... :-)