Styrka och glädje

Få går förbi dessa figurer gjorda av Mari Dockner Juslin, helt oberörda. Jag tycker de är helt underbara och utstrålar både livsglädje och styrka. Kanske en bröllopspresent?!

Själv unnade jag mig dessa för flera år sedan och sedan dess har de bott i mitt och min mans sovrum. När jag köpte dem var barnen ganska små och tyckte det var lite genant med de här figurerna, men de kunde ändå inte låta bli att visa dem för kompisarna och skratta lite generat.

Svarta krumelurer

Som vackra utropstecken att sätta bland blommorna i rabatten eller i större krukor, ute som inne gör Peå Johansson sina "Ironweeds".


En "Knutpunkt" på väggen skämmer inte heller.

Handvävda dukar...

...av Christina Svensson, Dalkroken. Här syns några i grått, svart och linfärg men i butiken finns det fler vackra färgställningar.

Mattor...

...av Suzanne Jansson. Vackra och stadiga. De är lika vackra på väggen som på golvet.

Vackert tovat

Chatarina Jansson Blomster tovar och syr de allra härligaste kuddar och puffar. Här syns några som finns i min butik just nu.

Hattfnatt

Nellie och jag provar Chatarina Jansson Blomsters härliga hattar.

Fantastisk husbil

Vem skulle inte vilja ha en sån här husbil. Den är utrustad med kylskåp, spis och ett helt vardagsrum. Till och med plasma-tv...
Beställning får skickas till Ellen Haavikko eller Adam Thoor som är tillverkarna av denna fantastiska husbil.

Midsommarhelg = kö

Så var det dags igen. Så här såg det ut från vårt köksfönster söndag eftermiddag efter midsommarhelgen.



Och från norr ett pärlband...

Behöver du svar...

...då kan du gå in på http://www.answer.se/.

Nyöppnat!

Nu har jag öppnat och de första kunderna har dykt upp. Många positiva reaktioner. Kul!

Nyplanterat

Små bevis på att jag numera huserar i en före detta bilverkstad - blommorna är planterade i en stor hjulfälg. Tången fanns bland de kvarlämnade verkstadsgrejorna och den passar bra bland blommorna tycker jag.


En lite smutsig låda i trä som även den stod kvar i verkstaden bland diverse verkstadsgrejor.
Min mamma lyckades nästan få med den till tippen, men jag hittade den på släpkärran i sista minuten.

En av mina burkar som inte riktigt ville öppna sitt lock efter bränningen - en liten flisa saknas på insidan, men det syns ju inte så här.

Potatisträd på väg i blom...

Två potatisträd till. Hoppas att de blommar länge!

Lite keramik...

Komplement

Den här vackra utsikten har vi på baksidan av huset.
Rött och grönt är ju varandras komplementfärger och framhäver varandra allra bäst. Det syns!

Dårfinkar och knäppgökar

Dårfinkar och knäppgökar i väntan på nya hem.


Vissa hoppas att frisören hinner hit innan butiken öppnar. En och annan tageltofs skulle sitta fint på flinten.

Inredningen

Inredningen i butiken börjar ta form.

Tro det eller ej, men mina första kunder har hittat hit i röran och jag har fått slå in mina första paket! Jätteroligt!

Ett tips till dig som vill ha en målad men slät vägg så finns det en armeringsväv som man sätter upp precis som vanlig glasfiberväv. Jag har satt upp den på väggen bakom kassadisken. Den visas sällan ute i färgbutikerna eftersom vad jag förstår så är det en väv som används av målarna i fönstersmygar och dylikt. Jag "hittade" den 1995 när vi höll på och renoverade i Kalmar. Då var det ju fortfarande populärt med mönstrad glasfiberväv och var jag än frågade så fanns det ingen helt slät väv. Tills en målare hörde mitt tjat i en butik och påpekade för killen i butiken att den här väven borde vara något för mig. Sedan dess har jag använt den flitigt.

Sahara?

Med tanke på hur det ser ut utanför butiken just nu, är det svårt att se att ett par krukor med blommor ska få eventuella kunder att tycka att det känns mysigt...
Parkeringen är som värsta Saharaöknen och i det blåsiga vädret som varit nu några dagar hade jag kunnat sandblästra min keramik utanför butiksdörren. Vi får se vad vi hinner göra åt det.

Apropå det...

Brandsläckaren
När jag jobbar i verkstan brukar jag oftast lyssna på radio. I går lyssnade jag på "Christer i P3" och deras "Apropå det" som handlade om "Första gången". Det vill säga första gången vad som helst hänt och då kom jag och tänka på när jag var ganska ny som vakt på kärnkraftverket i Oskarshamn. Jag var 22 - 23 år gammal och skulle iväg med tre andra till OIII för att gå på dagens skift. Vi hade en liten tvådörrars Golf och eftersom jag hade längst ben (och var tjej och ny?) så fick jag den äran att sitta i framsätet. När två av killarna klämt in sig i baksätet slog jag tillbaka sätet för att sätta mig och samtidigt fylldes hela bilen med ett vitt pulver!
Jag hade smäckt till pulversläckaren som var standardutrustning i alla våra bilar, med sätet... Vilken lycka! Hela bilen var fylld av pulver och killarna såg ut som snögubbar. Den enda som klarade sig var jag, eftersom jag aldrig hann in i bilen.
Det kom aldrig fram vem som lossat sprinten i släckaren - förmodar att den stackaren inte för sitt liv vågat hoppas på att lyckas så bra i sitt upptåg! Alla säten och all annan inredning som satt löst fick plockas isär för att bilen skulle kunna rengöras. Som tur var så slapp jag det jobbet!

Flagghissning
En annan första gång var även det på kärnkraftverket, men det var inte min "första gång" utan en av killarna som började samtidigt med mig. Han skulle för första gången gå morgonronden på OIII och i den ronden ingår att hissa flaggorna (tre till antalet om jag inte minns alldeles fel) utanför entrén. Rätt var det är så ringer den här killen till oss som har vakten på OII och frågar om inte någon kommer och hjälper honom snart. "Vad då hjälper?" "Ja, att hissa flaggorna. De ska ju upp till kl. 7.00!" Vi fattar ingenting! Då säger han "Jamen, det står ju i rondbeskrivningen att alla flaggorna ska hissas samtidigt!"

Polisutryckning
En gång fixade jag en polisutryckning. Jag hoppas att det var första och sista!
Innan jag började som vakt på kärnkraftverket så jobbade jag på en mack i Oskarshamn. Min sista dag på jobbet fick jag stängningspasset. Jag stängde vid 22.00 och sedan fixade jag kassan och gick i genom alla kvällsrutiner. Vid 23.00-tiden kom jag hem och stöp i säng eftersom jag skulle vara ute på kärnkraftverket kl. 7.00 följande dag för att arbeta mitt första pass där. Jag hann inte mer än slumra till så vaknade jag med ett ryck - nyckeln till klädskåpet på kärnkraftverket var inlåst i mitt klädskåp på macken! Jag fick slänga mig i bilen och köra tillbaka till macken. Jag öppnade och rusade in och larmade av (trodde jag...) och hämtade min nyckel i klädskåpet. När jag går förbi dörren ut till butiken ser jag att det blinkar blåljus utanför butiksdörren... En polis bultar på entrédörren och jag går lite nervöst och öppnar. Men, jag hade ju larmat av?!
Det visar sig att efter ett visst klockslag kan ingen anställd larma av och gå in i butiken utan det kan bara bevakningsföretaget göra. Ooops! Klockan är över midnatt och det visar sig att jag måste ringa min chef för att klara upp det hela eftersom vi inte kan larma på från butiken. Han är lagom glad - han var ju redan putt eftersom jag sagt upp mig och inte gjorde det här saken bättre! Nu talar han om för mig att jag måste ringa till bevakningsföretaget och be dem larma på. Det visar sig vara mina blivande kollegor på kärnkraftverket som har befogenheten till detta...

Gammal trotjänare

Vissa saker bara går och går. Den här sågen har min pappa haft sedan 60-70-talet och de sista åren har den använts flitigt vid våra renoveringar. Den har hjälpt oss att spara många slantar då vi bland annat kunnat återanvända gammalt virke, såga till material som inte är standardmått och mycket annat.

Kontraster

Om man får vad man betalar för så blir min räkning från Lundgrens Järn ruskigt dyr om jag ska jämföra med den från IKEA.
Igår var jag och handlade på båda ställena och om skillnaden i service ger genomslag på min faktura från Lundgrens då har jag nog inte råd att betala...
Jag skulle ha armeringsjärn och en stor plywoodskiva. Jag hade plockat fram mina arbetshandskar och var beredd att hjälpa till att lyfta, men det behövdes inte - de var två man starka på brädgården och bägge på plats.
Lastat och klart utan att knappt behövt lyfta ett lillfinger begav jag mig så glad i hågen till IKEA för att handla skåp. Ganska många. Och ganska tunga.
Killen på köksavdelningen gjorde en "plocklista" åt mig och så började min resa genom deras lagerhyllor. När jag kommit till halva listan kände jag att jag kanske skulle betala och packa det på släpkärran i två omgångar eftersom min butikskärra var ganska full vid det här laget. Men... lämna prylarna utan uppsikt på släpet? Kändes inte bra. Med andra ord fick jag fortsätta och packa butikskärran tills grejorna nästan ramlade av. I annat fall hade jag ju inte fått med mig allt.
Sagt och gjort - jag packade upp till kanten (och lite till) och så kom jag till slutet på listan... Bänkskiva 246 cm... Tror inte det. Den får jag hämta i morgon.
Ett gott råd - handla alltid par om par på IKEA!


Hem och montera skåp!

Dörren som kråmar sig i solen

Tidigt på morgonen innan solen kommit upp är dörren lugn och fin...

...men så fort solen varit framme en stund så kråmar den sig och vill smita från sin karm. Vad gör man?

Tidig morgon

Strax före fem gick Tassa och jag till minneslunden och tände ett ljus. I skogen är pappa alltid närvarande. Så många promenader, så många samtal, så många minnen...

Man brukar säga att delad glädje är dubbel glädje och jag har nog alltid trott att delad sorg är, om inte halv sorg så i alla fall minskad sorg. Det tror jag inte längre. Idag vet jag att sorgen inte minskar för att man delar den. Min sorg är min och jag kan inte dela den med någon.

Pappa

I november fick jag hålla din hand för sista gången. Jag kommer aldrig mer få känna den trygghet och styrka som fanns i dina händer.
Men jag kommer alltid minnas. Känslan finns kvar inom mig för alltid. Jag kan ta fram den när jag saknar dig som mest och minnas allt du betydde för mig.
Dina händerna har lärt mig så mycket - att snickra, att laga fiskegarn, att sätta kakel, att lägga klinkers, att mura till husbehov...
När verkstan blev klar skulle det bli min tur att lära ut nya saker till dina händer - att tova, att väva, att bränna raku...
Vi hade fortfarande gemensamma planer framåt men dina händer och din kropp ville något annat. Under din sista vecka fanns ingen annan kommunikation än den som kunde ske mellan våra händer. Kanske hörde du vad jag sa, kanske inte, men jag vet att du kände att jag fanns där. Timme efter timme kramade du min hand tills du inte orkade längre...
Min yngste son, Jakob, tyckte det var orättvist att storebror Adam fått ha morfar i sitt liv mer än två år längre än honom. Jag håller med - jag tycker att det är orättvist att mina systrar fått ha dig i sitt liv många fler år än jag!



Tack pappa för allt vi gjort tillsammans!