Apropå det...

Brandsläckaren
När jag jobbar i verkstan brukar jag oftast lyssna på radio. I går lyssnade jag på "Christer i P3" och deras "Apropå det" som handlade om "Första gången". Det vill säga första gången vad som helst hänt och då kom jag och tänka på när jag var ganska ny som vakt på kärnkraftverket i Oskarshamn. Jag var 22 - 23 år gammal och skulle iväg med tre andra till OIII för att gå på dagens skift. Vi hade en liten tvådörrars Golf och eftersom jag hade längst ben (och var tjej och ny?) så fick jag den äran att sitta i framsätet. När två av killarna klämt in sig i baksätet slog jag tillbaka sätet för att sätta mig och samtidigt fylldes hela bilen med ett vitt pulver!
Jag hade smäckt till pulversläckaren som var standardutrustning i alla våra bilar, med sätet... Vilken lycka! Hela bilen var fylld av pulver och killarna såg ut som snögubbar. Den enda som klarade sig var jag, eftersom jag aldrig hann in i bilen.
Det kom aldrig fram vem som lossat sprinten i släckaren - förmodar att den stackaren inte för sitt liv vågat hoppas på att lyckas så bra i sitt upptåg! Alla säten och all annan inredning som satt löst fick plockas isär för att bilen skulle kunna rengöras. Som tur var så slapp jag det jobbet!

Flagghissning
En annan första gång var även det på kärnkraftverket, men det var inte min "första gång" utan en av killarna som började samtidigt med mig. Han skulle för första gången gå morgonronden på OIII och i den ronden ingår att hissa flaggorna (tre till antalet om jag inte minns alldeles fel) utanför entrén. Rätt var det är så ringer den här killen till oss som har vakten på OII och frågar om inte någon kommer och hjälper honom snart. "Vad då hjälper?" "Ja, att hissa flaggorna. De ska ju upp till kl. 7.00!" Vi fattar ingenting! Då säger han "Jamen, det står ju i rondbeskrivningen att alla flaggorna ska hissas samtidigt!"

Polisutryckning
En gång fixade jag en polisutryckning. Jag hoppas att det var första och sista!
Innan jag började som vakt på kärnkraftverket så jobbade jag på en mack i Oskarshamn. Min sista dag på jobbet fick jag stängningspasset. Jag stängde vid 22.00 och sedan fixade jag kassan och gick i genom alla kvällsrutiner. Vid 23.00-tiden kom jag hem och stöp i säng eftersom jag skulle vara ute på kärnkraftverket kl. 7.00 följande dag för att arbeta mitt första pass där. Jag hann inte mer än slumra till så vaknade jag med ett ryck - nyckeln till klädskåpet på kärnkraftverket var inlåst i mitt klädskåp på macken! Jag fick slänga mig i bilen och köra tillbaka till macken. Jag öppnade och rusade in och larmade av (trodde jag...) och hämtade min nyckel i klädskåpet. När jag går förbi dörren ut till butiken ser jag att det blinkar blåljus utanför butiksdörren... En polis bultar på entrédörren och jag går lite nervöst och öppnar. Men, jag hade ju larmat av?!
Det visar sig att efter ett visst klockslag kan ingen anställd larma av och gå in i butiken utan det kan bara bevakningsföretaget göra. Ooops! Klockan är över midnatt och det visar sig att jag måste ringa min chef för att klara upp det hela eftersom vi inte kan larma på från butiken. Han är lagom glad - han var ju redan putt eftersom jag sagt upp mig och inte gjorde det här saken bättre! Nu talar han om för mig att jag måste ringa till bevakningsföretaget och be dem larma på. Det visar sig vara mina blivande kollegor på kärnkraftverket som har befogenheten till detta...